Buster

1999 - 2013
Buster var en gatukorsning - 50 %Bordercollie, 25% Dalmatiner och 25% Austr. Cattledog.
Han föddes i en kull med 9 syskon i Stallarholmen, och kom till oss vid påsktid 1999.
Han blev stor, 75 cm hög och vägde 45 välmusklade kilon när han var i sin glans dagar.
Han levde hela sitt liv som frigående gårdshund, lämnade aldrig gårdsplanen ensam,
inte ens om det gick förbi en katt på vägen - men stackars den katt som kom innanför hans gränser....!
Som unghund var han den värsta racerhunden, han hann aldrig ifatt någon hare,
men det var bra nära. Han tog sin uppgift att jaga bort gässen från gärderna med stort allvar.
Vi tillbringade hundratals timmar tillsammans i svampskogen under årens lopp.
Överallt där matte var, fanns Buster vid sidan om.


I tioårsåldern blev han helt döv, men vi lärde oss snart att kommunicera med teckenspråk,
så sen var det problemet ur världen! Vi fick ytterligare drygt 3 år
tillsammans innan vi insåg att det var dags för Buster att få sluta. Vid en ålder
av nästan 14 år var en gammal gentleman slut i kroppen, och slutade successivt
med allt som gör ett hundliv rikt. Han fick uppleva det bästa han visste - att sitta ute på nyårsafton
 och titta på raketerna, innan han fick somna och flytta till Nangiala den 4 januari 2013.
 

En älskad familjemedlem är borta, men har lämnat så många minnen efter sig!
 

Bo-Albert

 Herefordtjur född  våren 2005 på Nöckna Gård, Mörkö

Död hösten 2009

 En kolossal, genomsnäll tjur som hann bli far till ca 60 fina kalvar. Vid  3 ½ års ålder vägde han ca.
1500kg. Vid den storleken håller inte benen och lederna, de kan helt enkelt inte gå.
Bo-Albert fick åka sin sista resa senhösten 2008. Mycket saknad!

 

Frazze

Frazze blev plötsligt ”morsk” och började bitas. Vi tror att det berodde på tandproblem.
För att inte råka ut för att någon utomstående blev skadad
beslutade vi oss för att avliva honom i augusti 2005.

 


Taxen Moa
”Moosie-Poosie”

Var en strävhårig tax. Född 1994. Kom hem på hösten – hur lätt är det att få en valp rumsren
När det regnar hela tiden???? Stod därute – i 20 minuter och väntade… När hon kom in
( efter att matte gett upp) kissade hon innaför dörren….

 Nåja, det gick till slut. Moa var en renrasig strävhårig tax som aldrig någonsin behövde trimmas… Till skillnad mot sina föräldrar
var hon inte skällig – om det inte var något som var ”fel”… hon var en utmärkt vakthund!
Dessutom lät hon som hon var jättestor! Hon hade dessutom ett stort ego som taxar har.
Kom det en bil bestämde hon sig för att hon var en buss!

 Som jakthund var hon hängiven – tills hon blev trött… Då uppsökte hon närmaste hus, lät så ynklig hon kunde och blev
inbjuden i värmen, fick god mat och somnade i ”någons” knä….
Som tur var lärde sig de flesta att hon hörde hemma på Lida och ringde – Moa satt på trappen…!!

 En gång när vi var riktigt oroliga hade hon varit borta 1 ½ dygn och ingen hade  ringt…

När hon blev hittad var hon på väg hem, var hon varit kommer ingen att få veta. Efter den bravaden sov hon i 2 dygn.
Vi som letat efter henne i ett dygn fick sova litet mindre.. Efter den utflykten blev hon utrustad med sändare….

När Buster kom (1999) lärde hon honom allt hon kunde.- Skäll när det kommer någon. Gå inte upp på övervåningen utan tillstånd.
Ligg inte i möblerna utan att först frågat med bästa bedjande blicken. Tigg inte vid matbordet, det kommer sen…
Är någon dum/bråkig mot matte/husse morra och se farlig ut. Ät upp kattens mat, den behöver den inte…

 Till julen 2002 fick Moa en infektion i en tass. Trots många veterinärbesök och många antibiotikakurer fick vi inte bukt med infektionen.
I juni 2003 fick hon somna in i sin korg, hemma i köket. Då hade det visat sig att hon hade hjärtfel och vätska i lungorna.
Troligen orsakat av nedsatt immunförsvar. Moa ligger begravd under en ek, med sin korg, filt, koppel och matskål.
Buster blir fortfarande hysterisk när han ser en strävhårig tax….


 


Cindy V rnf 961
1976 - 2002
E: Burton Starlight rnf 24
U: Cleo rnf 483

Cindy var en mörkbrun New Forestponny.
Hon inköptes till Lida 1993 efter att ha blivit utförsäkrad och triangelmärkt i samband med skada hon tilldragit sig på taggtråd.
Cindy fick somna in här hemma i augusti, hon var då 26 år. Gammal, trött och hade fått en tumör i ett bakben
.

"Ragge" var vårat vietnamesiska hängbuksvin.
Han var uppfödd i en lägenhet i Farsta utanför Stockholm och kom till oss för ungefär två år sedan.
När han kom hit var han deprimerad i två månader. Han saknade sin soffa och visste inte att han var en gris, men han fann snart sin rätta natur och hade sin favoritsovplats i dyngstacken! Han bodde i ladugården där han gick fritt omkring. Han sov gärna inne hos kossorna på vintern, mitt i högen! På sommaren fick han bo i ungarnas avlagda lekstuga bakom elstängsel eftersom han visade otillbörligt intresse för Kajsa-Lottas trädgårdsland...

Ragge hittades död i sin box den 8 april 2002. Inga tecken på skador eller sjukdom innan.


Zolomito
1976 - 2001
E: Dolomit 464
(efter Drabant 315)
U: Zabrina 10257
(efter Trumf 420)


"Mito" var ett svenskt halvblod och kom till Lida 1996. Han hade en oerhörd potential som "läromästare". Snäll - javisst - men krävde att ryttaren gav rätt signaler annars fick det vara….

Under sommaren 1996 reds han av Helena Hagberg som tävlade i handikapp-OS i dressyr både i Atlanta-96 och i Sidney-2000 (dock inte med Mito..). Bredvid sin träning på Strömsholm red hon alltså Mito. Ett bestående minne är nr Helena red galoppombyten vartannat steg på vår häst. Det hör till saken att Helena nästan uteslutande använder vikthälper då hon är mycket svag i underskänkeln - prata om rätt signaler……

Under åren hos oss hann han alltså med att vara OS-häst (nåja, nästan), vara läromästare till vår dotter Anna, tävla litet och vara älskad kompis till många flickor på Kjulsta ridläger dit han var utlånad 3 somrar.

Hösten 2001 blev Mito trött och hängig. Blev halt till och från, började tappa sitt goda humör och blev vresig och tvär. Det visade sig ganska snart att han hade ont både här och där och fick svårt att kissa. Han började söka sig bort från kompisarna, ville vara ifred. Den 16 oktober fick han somna in här hemma på Lida, han var då 25 år.

Mamma Mu var en av våra första Hereford-kossor.
Hon blev 11 år och mor till många fina kalvar, varav den senaste "Lilla Mu" är en av våra amkor.

Lamm-Bert var ett bagglamm som föddes våren 1995. Hans mamma vägrade ta honom, så det blev flaska. Som nybliven lantbo tyckte Lotta det var jätteroligt med ett lamm som trodde det var en hund - så Lammbert gick i koppel, följde med på skogspromenader och smet in i köket så fort han fick tillfälle… Men tyvärr - även Lammbert blev en stor bagge till slut, så ödet blev som det brukar bli….


Jack
Född 1982 död 1995
Jack var en korsning mellan bordercollie/kelpie och gårdshund på Lida i nästan 14 år. Han var trots sitt ursprung inte någon vallhund att tala om, men var otroligt snäll och tillgiven. Då och då tog han sig en olovandes promenad i omgivningarna, var borta några timmar och totalt oförstående över uppståndelsen när han kom hem igen… En gång tog han med sig ett lamm för att visa var kiosken låg! En promenad på drygt en km genom samhället….
Jack fick somna in hemma vid julen 1995.



Paletti
Född 1977, död 1995
Paletti var vår lilla shetlandsponny som kom till oss från Vallby utanför Enköping. Hon var som alla shettisar en avkastarkung
när hon var på det humöret, men hade en ängels tålamod när hon ville. Erik lärde sig de första grunderna i ridningens ( och hastiga avsittningarnas) ädla konst.

På sensommaren 1995 blev Paletti trött och tappade aptiten. Hon blev sämre och sämre, till sist hittades orsaken. Hon hade ett glukosvärde på 12,5, (mot normalt 4,5), hon hade diabetes och mycket dålig njurfunktion. Hon fick somna in hemma på gården.