Lidas första kända invånare hette Kättilhövde och levde på järnåldern. I en av våra hagar finns en runsten med inristningen
"Tar lät resa denna sten till minne av hans far Kättilhövde en god bonde gud hjälpe hans ande". I hagen finns förutom stenen ett hundratal gravar, varav ca 20 väl synliga i form av högar. Där finns även en större skeppsättning där Kättilhövde troligen är begravd.

Efter järnåldern får vi gå fram till 1500-talet, då Lida odlade grönsaker och frukt. Det finns dokumenterat att Lida levererade varor till Gustav Vasas hov.

På 1800-talet hade Lida blivit ett säteri, fortfarande med inriktning på frukt och grönsaker. Då uppfördes ett orangeri där det odlades bland annat vindruvor och persikor. Under 1880-talet bytte gården ägare många gånger. En ägare lär ha forlorat egendomen på kortspel en blöt natt. På 1890-talet brann huvudbyggnaden ned till grunden, men en flygel kunde räddas tillsammans med "kokhus" och trädgårdsmästarbostaden.

Huvudbyggnaden blev aldrig återuppbyggd, trädgårdsmästarbostaden flyttades och är idag gårdens huvudbyggnad. Flygeln står kvar på sin ursprungliga plats, men är avstyckad från gården och i "privat" ägo sedan 1980-talet. Även kokhuset flyttades och är idag bostad till konstnären Lenny Clarhäll, som för övrigt har gjort ovanstående rekonstruktion av Lida med utgångspunkt från gamla kartor och dokument.

Observera att av dessa byggnader återstår idag bara de som är markerade 1, 2 och 3.

Calles far inköpte gården på 1920-talet. Då var den mycket nedgången. 1927 brann ladugården ned till grunden troligen på grund av en gnista från ett ånglok. Pappa Calle lät då uppföra den ladugård som vi har idag. Den är 53 m lång, 14 m hög och 17 m bred och innefattar ladugård, magasin och loge. I mindre byggnader vid sidan om uppfördes svinhus som idag är bland annat gårdsverkstad.

Kättilhövdes marker finnsfortfarande  kvar. Länsmuseet har satt upp ett par tavlor där man kan läsa och se de minnen som fortfarande finns. För att hålla markerna öppna har vi våra ungdjur på bete där. De släpps dit i början på juni när vitsipporna och gullvivorna har blommat ut. Under sommaren växer där alla ängsblommor man kan tänka sig och alla på breddgraden växande träd finns representerade. Bl.a. en (!) stor bok. (t.v. på bilden, i bakgrunden syns en av gravhögarna från Kättilhövdes tid)

Om man står mitt i hagen och tittar bortåt E4 har man ett perspektiv på ca. 1000 år. Man står på en gammal bosättning från järnåldern och blickar ut över europavägen. Den ”gamla” vägen gick strax nedanför där man har fötterna…..

Över alltihop vakar Kättilhövde…. Runstenen som restes till hans minne har fortfarande en central plats i Lida’s ”hästhage”…