Djur & Sånt

 

På 1940-50 talet fanns det mjölkkor på Lida gård, samt ett antal hästar för jordbruket. Det föddes även upp grisar, en verksamhet som krävde en hel del anställda då det mesta på den tiden skedde ”för hand”. 1956 såldes alla djur på auktion, och Lida blev en ren spannmålsgård. Sonen, Carl-Albert övertog gården 1975.

I mitten på 1980-talet köpte C-A in några kor av Hereford-ras, och de blev början på 25 års köttdjursuppfödning. Det kommer jag återkomma till längre fram i texten.


I mitten av 1990-talet var djurlivet som störst. Stockholmaren Kajsa-Lotta hade hamnat på en gård på landet, Så korna fick sällskap av några fler djur…
 

T.v. New Forrestponnyn Cindy, med Erik på ryggen.
T.h. Svenska halvblodet Zolomito, med Anna på ryggen.

 

Får av lite olika fasoner…

 

Och höns….


Samt ett antal katter och kattungar, marsvin, hundar, ”minigrisar”, fler får….


KORNA SOM FÖRSVANN

De första Hereford-djuren, närmare bestämt 5 stycken, kom till lida Gård i mitten på 1980-talet. Under årens lopp, har det som mest varit ca 25 moderdjur. En uppfödning i mycket liten skala, men det var vad som fungerade i våra utrymmen. Vintertid gick de på lösdrift i vår stora ladugård, med fri tillgång till en utefålla, där de hade fri tillgång på foder. I februari till april föddes årets kalvar. Något som kossorna i regel skötte själva, men det krävde förståss passning, och ibland ingripande av oss eller veterinär.
 


På sommarhalvåret (början av maj – slutet av oktober) gick hela gänget ute på naturbete i sällskap av en tjur. Tjuren höll ordning på kalvarna, och höll de flesta människor utanför hagarna, vilket är en fördel då kor gärna smakar på sopor som ”pic-nicande” besökare lämnar efter sej. Plastpåsar tex. är ingen bra diet för kossor!
 

Den ur-snälla tjuren ”Bo-Albert” med damsällskap. Tidigt vårbete.


I mitten av 2000 började det bli knepigare, det här med att hålla djur, priserna dalade, kostnaderna ökade, byråkratin blev bara värre och värre och vi började fundera på om det var värt allt slit. Vi drog ner besättningen med ett tiotal djur, för att förra året bestämma oss för att sluta helt. Vi hade helt enkelt fått nog av att driva ”Ebberöds Bank”, och aldrig kunna åka iväg på semester längre än några enstaka dagar.
 


Den 17 oktober 2010 kom slaktbilen, och våra kor försvann från gården för gott. En sorglig dag, då det fälldes många tårar. Och en epok i gårdens historia var över. Alla säger sej vilja äta närproducerat kött, men få är villiga att betala när det kommer till plånboken. Tyvärr är vi inte de enda som insett det här, djuren försvinner från gårdarna i snabb takt nu, vilket allmänheten tyvärr kommer att bli varse inom en snar framtid, främst genom landskapsbildens förändring.

Ett ytterliggare skäl är den fullkomliga uppsjö av mer eller mindre hopplösa regler. För att nämna några:

Träden. Det är bara tillåtet att ha en visst antal träd/ha. I vårt fall skulle det innebära att vi måste ta ner ett flertal hundraåriga ekar i en av våra hagar. Plus ytterligare ett antal övriga ädellövträd. Då försvinner djurens naturliga skugga/regnskydd. Detta skall kompenseras med en ligghall, som givetvis skall halmas och utgödslas…

Stängsel: Taggtråd är inte tillåtet. Fr.o.m. i år är det bara tillåtet med lågström i elstängsel. Då det erfarenhetsmässigt inte håller en koflock på rätt sida av staketet, om de blir skrämda eller tycker gräset är grönare på andra sidan, är ytterliggare ett skäl att ge upp. Om man inte tycker det är roligt att jaga kor på rymmen, och det tycker man inte!

Nonchalans: Under de sista åren har vi vid ett flertal tillfällen varit med om att människor öppnat grindar, och sen gett fullkomligt tusan i att stänga desamma efter sej. Det är inte speciellt kul att få samtal om att hela koflocken är ute och spatserar på vägen bland bussar och bilar.. Och inte är det roligare att få tillbaka dom på plats igen…
 

Så nu har kossorna gått hem från sjöängarna för sista gången
 

Betesmarken blir odling igen. Sjöängen kommer att bli våtmark, och vassen kommer att återerövra Lillsjön. Visst är det sorgligt så säg?
 


DET SOM ÅTERSTÅR

Är 15 stycken tackor, som tills vidare skall beta i kulturhagen,

Alltid något….!

 

Vill du läsa mer om våra ekologiska djur?
Klicka på då här